gmg

Är det så att vi ger upp för lätt idag? Är vi för trötta för att kämpa? Skiljs våra vägar lättare åt idag? Eller är det så här det ska vara? Allt är förlorat , glömt men inte förlåtet.

Jag tänker kämpa, aldrig förlora tron på det som betyder allt. Jag vill det här, tillbaka till värmen och kärleken som jag vet finns så stark och underbar.

In the morning,
When you wake up
Daytime fades up
And your make up runs,
Just hold on

I got lost inside a memory,
When I was young
And I almost drowned,
I was found

It sounds tacky
But I'm hopeful,
There's a reason
That I found the ground
And my sirens sound.

So take all that you know and stuff it in a hole,
And in ten thousand years someone will take you home,
Rewind the words in which you roam

Ja vart ska jag börja, har du fått nog? I kärlek och krig så är visst allt tillåtet men det här har gått för långt. Ja jag mår dåligt, sover dåligt, har mardrömmar, tänker på dig varje dag, ångrar mig stundvis, saknar dig och ja allt det här gör fortfarande fruktansvärt ont. Så, nu slipper du eller jag fundera något mer! Jag står för det jag känner, jag skäms inte för du var han med stort H som kom in i mitt liv och fick mig att falla pladask, bli förälskad som aldrig tidigare.

 Min fråga: räcker det? Känns det bra för dig att veta att det inte känns bra i mig, känner du dig nöjd över att jag får känna på samma sak som du en gång fick, eller känner du dig lika ledsen som jag?

"Hon sa: Jag har väntat länge 
inatt är du min man 

Och vi dansade tillsammans
våra tungor brann som eld. "


Det är svårt och det gör redan ont,
alla mina frågor som jag sagt högt för mig
själv flera gånger. 
Jag kan redan svaren men ändå vill jag höra dem
från dina läppar. 
Livet är ingen dans på rosor,
men det har och kommer alltid ge så mycket fint.