gmg

Ja vart ska jag börja, har du fått nog? I kärlek och krig så är visst allt tillåtet men det här har gått för långt. Ja jag mår dåligt, sover dåligt, har mardrömmar, tänker på dig varje dag, ångrar mig stundvis, saknar dig och ja allt det här gör fortfarande fruktansvärt ont. Så, nu slipper du eller jag fundera något mer! Jag står för det jag känner, jag skäms inte för du var han med stort H som kom in i mitt liv och fick mig att falla pladask, bli förälskad som aldrig tidigare.

 Min fråga: räcker det? Känns det bra för dig att veta att det inte känns bra i mig, känner du dig nöjd över att jag får känna på samma sak som du en gång fick, eller känner du dig lika ledsen som jag?